Vilka befogenheter har polisen?

Polisens befogenheter regleras främst i polislagen (1984:387), rättegångsbalken och ett antal speciallagar. Grundprincipen är att varje tvångsåtgärd kräver lagstöd, att åtgärden ska vara nödvändig och proportionerlig, och att den ska dokumenteras.

De viktigaste befogenheterna i korthet

• PL 10 – allmän hjälpplikt: polisen ska lämna allmänheten hjälp och stöd.
• PL 11 – omhändertagande i avvaktan på myndighets beslut vid akut fara.
• PL 12 – omhändertagande av ungdom under 18 år vid överhängande och allvarlig risk.
• PL 13 – avvisande, avlägsnande och tillfälligt omhändertagande vid ordningsstörning.
• PL 19 – kroppsvisitation (skyddsvisitation) vid ingripanden och vapensök.
• PL 21 – tillträde till hus eller rum när någon kan vara avliden, medvetslös eller oförmögen att tillkalla hjälp.
• PL 22 – stopp och kontroll av fordon.
• LOB – omhändertagande av berusade personer.

Utöver polislagen har polisen befogenheter enligt rättegångsbalken vid brottsutredningar – till exempel gripande, husrannsakan, kroppsvisitation och beslag – samt enligt speciallagar som lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).